...av Zoe's andra kull - Romerska kullen skulle man kunna kalla den. Ungerna fick romerska namn, efter att vi just hade varit i Italien.

Fick så fina årsbilder av deras ägare, nästan samtidigt, att jag ville visa de.

Så här såg de ut förra året:

Och så här ser de ut nuförtiden:

Tiberius och Poenna bor tillsammans:  

Vackra silverröda Julius:   och Caesar:

  Livia saknas än så länge (fast hon finns längre ner i bloggen när jag träffade henne på en utställning).

Visst har de blivit snygga?!

Så här låg Lilja och Vallmo hela torsdagen efter att Lavendel hade försvunnit. Och så skulle Vallmo hämtas på kvällen!

Jag kanske börjar bli lite blödig. Det verkar som om dem är så små i år när de ska flytta....

Som tur är började de leka när Vallmos nya ägarna kom, så vi behövde i alla fall inte bokstavligen slita de från varandra. Sedan skrev de på kvällen att hon både hade lekt och ätit, så det blir nog bra det.

Lille Lilja har sedan dess följt mig som en skugga genom hela huset, med den där frågande blicken: "ska vi inte leka nu?"

...kan man få också med katter!

Efter att upphetsningen hade lagt sig över att Vallmo var tingad igår, kände jag att jag ville ta ett varmt bad på kvällen. Jag gör det sällan eftersom vattnet normalt inte räcker till, men nu skulle det ju gå alldeles utmärkt.

Men, jag glömde stänga dörren.

När jag just började slappna av kom katterna in. Först Porla som tittade över kanten och fiskade lite med tasserna. När hon började dricka av vattnet (med skumbad och badsalt) jagade jag bort henne.

Jag sjunk ner i vattnet igen.

För att tappa andan när Vallmo plötsligt hoppade upp på kanten. Det här måste gå fel tänkte jag. Med hon balanserade så fint och fiskade upp små bubblor. Fascinerande! Sedan ville dock syskonen vara med om den spännande leken, alla samtidigt och ja, då hamnade en förståss i vattnet! Jag var förberedd och fiskade blixtsnabb upp henne. Fast jag kunde inte låta bli att skratta.

Tyvärr var jag för upptagen att torka ungen och se till att hon la sig på en varm plats för att ta kort. Jag kan alltså inte visa det, men hon såg för roligt ut. (de är så spinkiga när de är blöta!).

Tja, där tog nog badet slut för mig också....

Och nej, hon var inte rädd för vatten idag. När jag fyllde på vattenskålen imorse, ställde hon sig glatt igen och fiskade med tassen efter osynliga fiskar...  

Nu är Vallmo tingad!

Och jag blev så jätteglad för det kändes helt rätt bara!

De passar så bra ihop.  

Övriga intresserade hänvisas nu till

Emelie: http://emmisibirier.bloggagratis.se/ ,som har en hona kvar, leverans i augusti

Och sedan förståss alla väntade kullar i Augusti:

Ann-katrin: http://laghamrapionen.bloggplatsen.se/

Margita: http://sengas.bloggplatsen.se/

Länken till Flox hemsida fungerade visst inte, så prova den här istället:

http://www.facebook.com/profile.php?id=1081140134&ref=search#!/pages/Flox-Hellsing/134983603197564?ref=ts

Detta är alltid lite svårt. Man fästar sig ju. Man skulle kanske tro att man inte saknar en unge bland 7 andra katter, men de är så olika att man faktiskt gör det! Och tre som springer efter dig och leksaken känns ändå mindre än 4.

Nu får ju Flox underbara ägare, så jag tror han kommer att trivas snart. Och skämmas bort. Ni kan ju kolla själva, han har som första av mina kattungar fått en egen facebook-sida, just nu med en live bild tror jag.

http://www.facebook.com/pages/Flox-Hellsing

...gör inte kaos. Men sju katter lyckas fylla huset må du tro! Ungerna är som små ankungar nu, där jag går, där går de. Oftast flera tillsammans. Är det bara en, så är det vanligtviss Flox eller Vallmo. Lavendel blir jagad eller jagar, och hamnar därmed regelbundet framför fötterna...  

Var jag än sitter, för att läsa eller äta eller titta på TV, har jag nuförtiden en unge bredvid mig. Lilja giller att lägga sig väaldigt nära. Jag måste dubbelkolla när jag lägger in tvätten i maskinen att inte en unge slinkar med. Det är jobbigt, irriterande och alldeles underbart!!!

Nu ska de tyvärr flytta snart. I och för sig till underbart trevliga människor, men vad tomt det kommer att bli här hemma hos oss....  

Stackars Vallmo! Saknade henne när jag lekte med ungarna idag och igen när jag gav alla mat lite senare. Gick genom huset och ropade efter henne. I källaren fick jag ett hjärtskärande jamande som svar. Hon hade lyckats välta över sig en gammal tvättbalja som stod i pannrummet! En mycket glad Vallmo kom fram när jag lyfte på den.

Men om jag trodde att hon skulle slinka undan och lugna ner sig hade jag visst fel: hon sprang genast iväg och jagade efter syskonen, som om ingenting hade hänt! Hon är visst tuffare än vi trodde...  

Både jag och livet kan förvirra ibland....Jag glömde att jag skulle godkänna kommentarerna (det var 3 katter på bilden), Holland förlorade finalen (..igen!), och katterna har varit bokade hundra gånger om och ändå har vi Vallmo kvar.

Mest allergier som sätter stopp, och nu har jag börjat misstänka Porla lite. Ska se om jag kan testa halterna av kattallergenet hos henne. Tills vidare får vi ta in alla "testare" i ett någorlunde "Porla-fritt" rum.

Sedan har jag en vädjan till alla som vill testa sin allergi: Låtsas inte att ni är intresserade i att köpa en kattunge just nu!!!

Jag har aldrig sagt nej till någon som bara vill testa och dem är lika välkomna att hälsa på. Men att i det här läget göra så att vi får upp hoppet och sedan blir besvikna igen, tja det är faktiskt lite grymt...

Det flest av oss uppfödarna är så glada över att kunna hjälpa allergiker, och vi avlar inte för pengarna. Faktum är att Emelie räknade ut någon gång att en unge kostar mellen 5 och 6.500,- (beroende på parningsavgift och kringkostnader som resor mm). Vi avlar för att vi tycker det är roligt och för att det ger oss så mycket glädje att följa de små genom sin uppväxt. De blir våra bebisar och vi är väldigt måna om en bra placering!

Vallmo och Flox: