Fick mail från Vallmo's ägare på halv-års dagen. Man blir så glad!

Hoppas de andra ägare hör av sig snart också....

Detta om Vallmo som lyssnar till namnet Zoya nuförtiden:

"Hon är jättemysig och tycker om att ligga i knät och kela på kvällen, hon hade länge en hatt som favoritsovplats men den har hon nu vuxit ur! Hon har fått en helt underbar päls och en stor yvig svans som hon ofta lägger runt tassarna när hon sitter upp och runt nosen när hon sover.
Som du ser på bilderna älskar hon fortfarande att posera framför kameran, en riktig liten primadonna har hon blivit och inser med stor sannolikhet hur vacker hon är.
Håll tillgodo med bilderna och tusen tack för vår nya familjemedlem!"

Och vem liknar mamma?!:

Hera (Poenna) har gått upp drygt 600gr!

Även om man brukar säga att honorna går upp med ca. 100gr per unge, kan vi inte riktigt säga något. Fodervärdsfamiljen har nämligen inför dräktigheten bjudit på ett väldigt hög-energi foder, som katterna älskar förståss. Så den kastrerade brorsan har faktiskt också gått upp i vikt!

Det är så spännande!

Bara 2 veckor kvar.

Så full av liv, så färgsprakande.

Och när vinden blåser, så tar den i ordentligt.

Och när det regnar, då är det riktigt kalla skurar.

Men när solen skiner, då blir det nästan varmt...

Och så vackert.

Idag lyckades jag få mina två (lite motvilliga) tonåringar med i skogen.

Vi spelade en runda frisbee-golf på Skatås.

Och fikade halvvägs.

Underbart.

Den här dikten hittade jag häromdags.

Även om den slutar lite deppig (det blir ju trots allt vinter till slut), så gillar jag den!

Höstdröm

Jag ville att vi skulle

gömma oss för världen,

glömma verkligheten,

blunda för allt annat

än oss båda

utanför

Att bara leva, från dag till dag

äta, älska, sova

överleva

vi två, tillsammans.

Jag drömmer,

men du?

I hösten ska jag gömma mig

bland svamp och storm och löv

bland alla glada färger

vem vågar följa med?

Gul, röd och brun vår säng

gråvit och grön vår kudde

Att älska lekand' undrande

Men kom nu, du.

Vad dröjer du - på gärnsen till overkligheten

minns inte du vår dröm?

Du och jag,

vi båda två

utanför.

Kall låter mitt skratt

bland kala träd

Mörk är min skugga

bland svarta stammar

Brun och svart min säng nu

alltid fuktig min kudde.

Tom vår dröm

med bara en inuti

De första snöflingorna faller

smygande

när sista skratten tystnar.