Ingen snö längre, och inget tecken på födsel hos Poenna/Hera...

Inget flås, inget krypande i lådor, inget gömmande...

Hon kanske håller sig lite närmare matte?

Kom igen nu,

imorgon kanske?

Poenna enligt rapport tjock och nöjd.

Inte ett tecken på förestående födsel...

Fast det borde ju hända något snart nu.

Snart, så är de där!

Jaha, då försvann plötsligt alla löv från träden och man cyklar genom årets första "snöstorm".

Uppfriskande, läskigt med isfläckorna, men så roligt att cykla förbi de ändlösa bilköarna!

Rasen är känd för att vara hundlik.

Våra katter bekräftar bilden på lite olika sätt.

En av de apporterar skosnören (!) och då och då en och annan leksaksmus.

Den andra följer min dotter rund kvarteret och skyddar henne mot bitska hundar.

Och katter brukar väl kunna vara ensamma en liten stund eller?

Vi var bortresta över natten i helgas.

Trodde inte det skulle vara ett jätteproblem.

Men ojdå, så lätt var det inte!

En skyggade undan när vi kom hem.

Den andra ville visa tydligt att hon var sur.

Hon fräste först åt oss, och jagade sedan de andra katterna genom huset i några minuter.

Nåja, de hade i alla fall inte vält några krukväxter, vilket min första katt brukade göra.

Och idag, jo idag är de jättekeliga!

Så roligt att ha varit saknad...:)

Någon gjorde mig uppmärksam på att jag inte hade uppdaterad "planer" på min hemsida...

Självklart ska jag ha Poenna/Hera och Wille där!

Och nästa vecka kanske de första kull-bilderna om allt går väl  

www.irinas.se

...hos Ann-Katrin (Laghamras) var jättetrevligt! Tack Eiwor för att du ville komma, Ann-Katrin för fikat, och Margita för organisationen!

Det var kul att höra mer om hur olika förbund har olika rasstandarden, om allt jobb och resorna som det egentligen innebär om man är domare, och vad man just nu i Sverige prioriterar i bedömningen av Sibirisk katt. Det som jag till exempel inte medvetet har lagt så mycket vikt på är bredden över bröstet och att tassarna hänger med på den kroppsbyggnaden. Det blir roligt att gå på nästa utställning med nya ögon så att säga...  

Och visst är kullen underbar (även om de bara sov).

    Nu väntar jag med spänning på vår nya kull!!!

Fick mail från Vallmo's ägare på halv-års dagen. Man blir så glad!

Hoppas de andra ägare hör av sig snart också....

Detta om Vallmo som lyssnar till namnet Zoya nuförtiden:

"Hon är jättemysig och tycker om att ligga i knät och kela på kvällen, hon hade länge en hatt som favoritsovplats men den har hon nu vuxit ur! Hon har fått en helt underbar päls och en stor yvig svans som hon ofta lägger runt tassarna när hon sitter upp och runt nosen när hon sover.
Som du ser på bilderna älskar hon fortfarande att posera framför kameran, en riktig liten primadonna har hon blivit och inser med stor sannolikhet hur vacker hon är.
Håll tillgodo med bilderna och tusen tack för vår nya familjemedlem!"

Och vem liknar mamma?!:

Hera (Poenna) har gått upp drygt 600gr!

Även om man brukar säga att honorna går upp med ca. 100gr per unge, kan vi inte riktigt säga något. Fodervärdsfamiljen har nämligen inför dräktigheten bjudit på ett väldigt hög-energi foder, som katterna älskar förståss. Så den kastrerade brorsan har faktiskt också gått upp i vikt!

Det är så spännande!

Bara 2 veckor kvar.