Tja, vad ska man säga om ett år som bara plötsligt har gått förbi?

Att det känns som igår att jag skrev förra inlägget, fast ändå så oändligt länge sedan.

Så mycket som hänt ändå.

Långsamma dagar och supersnabba dagar, veckor, månader.

Hur som helst så vaknade jag en dag och kände att det var dags att återgå till vissa saker.

En av dessa saker är att jag längtar så mycket efter kattungar igen!

Och det gjorde mina, nåja Artemis', fodervärdar också...

För nästan en månad sedan så parades hon, och nu visar hon alla tecknen på att hon kanske är dräktig!

För att hålla informationen runt hennes kull uppdaterad, tänkte jag att fodervärdarna själva kunde uppträda lite här som gästskrivare då och då.

Sedan följer mer information om våra övriga planer, det är ju vår trots allt   

Usch, vad tiden kan gå fort ibland.

Några hektiska veckor på alla plan har gjort att jag inte haft tid och ork att sätta mig framför datorn och uppdatera bloggen.

Och så upptäcker man till sin förskräckelse att det har gått flera veckor!

Dessutom ska jag ut och resa igen imorgon, så det tar nog ett tag till innan det blir något ordentligt av det.

Jag ber om ursäkt för detta, till alla dem som gått och kollat för ingenting.

Jag kan i alla fall meddela att:

- Alla ungarna har fått ett fantastiskt hem! (bilder följer nästa vecka)

- Jag har fått nytt jobb!

- Jag har äntligen kommit in på pawpedskursen, och försöker hänga med så gott det går...

Som sagt mycket på gång, men roligt för det mesta!

Porla är den enda av mina katter som inte är rädd för snön!

Man skulle ju tro att Sibiriska katter gillar snö, men det verkar inte så.

Första gångerna Porla gick ut, var hon väldigt noga med att välja vägen med minst snö, och sedan satte hon sig nästan varje meter ändå för att göra ren tassarna (se bilden). Men numera är hon lite tuffare. Hon vill alltid gärna följa med när jag skottar snö, och om jag kastar en snöboll då jagar hon den!

Artemis var väldigt nyfiken på kameran.

Man kan se det på några av bilderna tycker jag:   Sedan fick jag med en familjbild också, fast de ville hellre titta på sin husse (som stod upp) än på mig (som satt på knäna)...

Och så till slut vår ståtliga Flox.

Ägarna är så jättenöjda med honom, och han med dem.  Det kan ni läsa om på hans egen facebook-sida "flox hellsing"

Tyvärr fick de kastrera honom nyligen för att han kissade och strilade så mycket. Men historien fick ett lyckligt slut på sätt och viss: för det första slutade han kissa efter kastreringen och för det andra betydde det att de nu kan ha en fertil hona hemma. Han får snart en kompis, de ska bli fodervärd åt Artemis!

Här kan ni se Flox då och nu:

Och så här skrev Lavendels ägare:

" Lavendel mår jättebra, hon är precis en sån katt vi ville ha! 
 
Hon växer och utvecklas till en riktig liten skönhet och alla som besöker oss beundrar henne. Hon är en busig och intelligent liten kisse, hon väcker gärna sin matte genom att småbitas i fötterna när hon tycker det är dax att gå upp. Hon busar väldigt gärna med vippor och små möss på golvet. Hon har sin egen stolpe där hon ligger och sover på dagarna, därifrån har hon full koll på vad som händer inne och ute..."
 

  Hon liknar nog mest pappan tror jag. Även om man känner igen lite av Aurora också.

Och så har vi en hälsning från vår skönhet Lilja:

Några efter leveransen:

..."Hon är som en hundvalp och följer oss till varje rum, och spinner så fort man är i närheten! Första hon gjorde här hemma var att hitta favoritplatsen i soffan och sover där lugnt så fort hon är trött, vilket är rätt ofta =)

 

Jag har sammanställt lite hälsningar från Auroras kull!

Man blir alltid lika glad när man får höra att ungar som lämnat boet mår bra och är så älskade! Sedan är det lite roligt att se hur de utvecklas.

Därför har jag satt ihop ett kort från 5 eller 12 veckors ålder med de nya bilderna.

Med Auroras kull är det roligt att de två tjejerna som har hennes pälsfärg har pappas ögon, medans tjejen som är mörkare (Vallmo, som nu kallas Zoya) har henes ögon.

Flox är i en klass för sig, men fick tyvärr kastreras för att han kissade och strilade väldigt intensivt.

Först ut bilderna på Vallmo som hörde av sig när hon fyllde 6 månader:

Och så här skrev de då:

"Hon är jättemysig och tycker om att ligga i knät och kela på kvällen, hon hade länge en hatt som favoritsovplats men den har hon nu vuxit ur! Hon har fått en helt underbar päls och en stor yvig svans som hon ofta lägger runt tassarna när hon sitter upp och runt nosen när hon sover.
Som du ser på bilderna älskar hon fortfarande att posera framför kameran, en riktig liten primadonna har hon blivit och inser med stor sannolikhet hur vacker hon är.
Håll tillgodo med bilderna och tusen tack för vår nya familjemedlem!"