Tja, vad ska man säga om ett år som bara plötsligt har gått förbi?

Att det känns som igår att jag skrev förra inlägget, fast ändå så oändligt länge sedan.

Så mycket som hänt ändå.

Långsamma dagar och supersnabba dagar, veckor, månader.

Hur som helst så vaknade jag en dag och kände att det var dags att återgå till vissa saker.

En av dessa saker är att jag längtar så mycket efter kattungar igen!

Och det gjorde mina, nåja Artemis', fodervärdar också...

För nästan en månad sedan så parades hon, och nu visar hon alla tecknen på att hon kanske är dräktig!

För att hålla informationen runt hennes kull uppdaterad, tänkte jag att fodervärdarna själva kunde uppträda lite här som gästskrivare då och då.

Sedan följer mer information om våra övriga planer, det är ju vår trots allt   

Porla är den enda av mina katter som inte är rädd för snön!

Man skulle ju tro att Sibiriska katter gillar snö, men det verkar inte så.

Första gångerna Porla gick ut, var hon väldigt noga med att välja vägen med minst snö, och sedan satte hon sig nästan varje meter ändå för att göra ren tassarna (se bilden). Men numera är hon lite tuffare. Hon vill alltid gärna följa med när jag skottar snö, och om jag kastar en snöboll då jagar hon den!

Så här låg Lilja och Vallmo hela torsdagen efter att Lavendel hade försvunnit. Och så skulle Vallmo hämtas på kvällen!

Jag kanske börjar bli lite blödig. Det verkar som om dem är så små i år när de ska flytta....

Som tur är började de leka när Vallmos nya ägarna kom, så vi behövde i alla fall inte bokstavligen slita de från varandra. Sedan skrev de på kvällen att hon både hade lekt och ätit, så det blir nog bra det.

Lille Lilja har sedan dess följt mig som en skugga genom hela huset, med den där frågande blicken: "ska vi inte leka nu?"

...kan man få också med katter!

Efter att upphetsningen hade lagt sig över att Vallmo var tingad igår, kände jag att jag ville ta ett varmt bad på kvällen. Jag gör det sällan eftersom vattnet normalt inte räcker till, men nu skulle det ju gå alldeles utmärkt.

Men, jag glömde stänga dörren.

När jag just började slappna av kom katterna in. Först Porla som tittade över kanten och fiskade lite med tasserna. När hon började dricka av vattnet (med skumbad och badsalt) jagade jag bort henne.

Jag sjunk ner i vattnet igen.

För att tappa andan när Vallmo plötsligt hoppade upp på kanten. Det här måste gå fel tänkte jag. Med hon balanserade så fint och fiskade upp små bubblor. Fascinerande! Sedan ville dock syskonen vara med om den spännande leken, alla samtidigt och ja, då hamnade en förståss i vattnet! Jag var förberedd och fiskade blixtsnabb upp henne. Fast jag kunde inte låta bli att skratta.

Tyvärr var jag för upptagen att torka ungen och se till att hon la sig på en varm plats för att ta kort. Jag kan alltså inte visa det, men hon såg för roligt ut. (de är så spinkiga när de är blöta!).

Tja, där tog nog badet slut för mig också....

Och nej, hon var inte rädd för vatten idag. När jag fyllde på vattenskålen imorse, ställde hon sig glatt igen och fiskade med tassen efter osynliga fiskar...  

Detta är alltid lite svårt. Man fästar sig ju. Man skulle kanske tro att man inte saknar en unge bland 7 andra katter, men de är så olika att man faktiskt gör det! Och tre som springer efter dig och leksaken känns ändå mindre än 4.

Nu får ju Flox underbara ägare, så jag tror han kommer att trivas snart. Och skämmas bort. Ni kan ju kolla själva, han har som första av mina kattungar fått en egen facebook-sida, just nu med en live bild tror jag.

http://www.facebook.com/pages/Flox-Hellsing

Upptäckte just att en av de andra kullar Roman är pappa till har blåa ungar! Det betyder att han bär på dilution (d) genen, och att en del av våra ungar (teoretisk 25%) också gör det. Tänk vilka överraskningar man kan få ibland.

Vilken rolig överraskning jag fick idag!

Vår vackra Livia, från Zoe's andra kull, var på utställningen!

Det var kul att se att hon mådde så bra, och att ägarna var så nöjda. Som en typisk SIB följer Livia dottern överallt i huset, visar empati, öppnar dörrar och vill bli lekt med. Hon fick sitt cert idag, och var till och med bäst i sin klass (2 katter i och för sig, men ändå...)! Vi är så stolta över vår tjej.

Jag hade förståss ingen kamera, men tog en liten bild med telefonen:   Hon är så söt!!