1an, en underbar sköldpaddshona (det röda syns på sista bilden nedan)

Lilla 2an, hoppas hon klarar sig!

Enda killen (3an)

  Och sist en bild på 1an och 2an, där man ser de röda fläckarna på 1an och den vita fläcken på 2an.

3 små ungar blev det.

Tog ledigt imorse för att njuta av de små.

De är så söta!

1. sköldpaddshona, svarttigré, möjligen med lite-lite vitt (96 gr)

2. blåsköldpadda, tigré än så länge, med en stor vit fläck på vänstra sidan av kroppen och lite över ryggen (62gr)

3. svarttigré hane, väldigt mörk, kan spricka upp till spotted, och ingen vitt syns (102gr)

Som ni ser har vi tyvärr ett litet sorgebarn, "2an". Aldrig har jag sett en sådan liten unge. Men jag har gott hopp, för hon kämpar och piper och verkar livsduglig i alla fall. Fodervärdsfamiljen pysslar om henne, och tar bort syskonen ibland för att hon kan dricka i fred. Vi får hålla koll, och ni får hålla tummarna allihopa!

Hon är i alla fall otroligt söt med sina ljusa färger. Fast jag har alltid fallit för minstingen och förlorarna....

"1an" är väldigt fin, både i färgerna och ansiktsform, så mycket man nu kan se när de är så små. Om hon utvecklas fint, skulle jag kunna tänka mig en fodervärd till henne. Vi får väl se!

"3an" är en lugn kille. Han piper inte ens när vi ska ta kort. Suger en stund med kraftiga tag, och lägger sig sedan till ro igen. Han har redan gått upp mer än 5 gr sedan igår.

Det var svårt att få bra bilder för att Hera är så överbeskyddande, hon morrar åt mig om jag kommer för nära och tar med ett språng ungarna ifrån oss när vi försöker väga dem. Vi får vänta tills Lill-matte är hemma igen, för hon får tydligen göra vad som helst. Stor-matte är däremot utsett till extra-mamma. När hon sätter sig bredvid, går Hera lungt ifrån för att sträcka på sig lite och göra vad hon måste göra. Men när hon själv vill göra något och går för långt bort, kommer Hera hämta henne klagande!