Ibland händer det saker som bara inte borde få hända.

Som när man, fortfarande uppfylt av det glädjeruset från en lyckad födelse, kommer hem och finner ett av ungarna död.

Det är med sorg vi meddelar att den största ungen dog idag.

Utan synbar eller tydlig orsak.

Medfött fel? Har mamman burit den olyckligt?

Vi lär nog aldrig veta.

Våra tankar går också till fodervärden.

Det är en jobbig upplevelse som man helst vill vara utan.

Och så lätt att tänka: tänk om...jag inte /jag hade gjort si eller så...

Men naturen är inte alltid snäll och rättvis och förutsägbar.

Vi kan inte göra mycket annat än att acceptera och fortsätta och hoppas att de andra mår bra.

Nu kommer vi att lämna dem ifred några dagar framöver, för att minska ytterligare risker.

Några dagar utan kort, mätningar mm.

Vi hoppas ni förstår.

/Iris.