"En erfarenhet rikare" brukar man säga.

Men vissa erfarenheter kan man kanske vara utan.

Fast om det går bra så lär man sig en del.

I måndags upptäckte jag att min lilla Neva hade slutat dia och gått ner mycket i vikt sedan förra dagen.

Stackars Porlas bröst var svullna.

Om ungen kanske inte mått bra, ätit mindre ett tag och därför orsakat mjölkstockning - eller om det tvärtom var mjölkstockningen som kom först är svårt att veta.

Efter diskussioner med veterinärer och andra uppfödare var vi alla överens att det viktigaste på kort sikt var att ungen skulle få vätska i sig. Alltså tog jag fram ersättningen igen och började det mödosama arbetet att få in mjölk i en motvillig slö unge. (Jag grät nog lite måste jag medge, det kändes uppgiven).

Efter några milliliter och timmar började ungen piggna till lite, men dia gjorde den inte. Jag började med en matningsrutin av ca. 5 ml var 4e timme. Ungen gick upp lite i vikt igen.

Under tisdagen var Porlas bröst jättehårda och jag började åter ringa veterinärer för råd. Fortsätt mata ungen, massera brösten och lägg på varma omslag var uppmaningen, så länge allmäntillståndet är ok och hon inte har feber. Eftersom Porla verkade må bra, valde jag att göra så och inte stressa och åka in.

Idag kunde jag lättad konstatera att brösten var normala och att ungen åt bra ur flaskan. Döm om min förvåning när hon sedan, när jag lade tillbaks henne hos mamman, äntligen började dia.

Jag tror inte det kommer mjölk, men några optimister tror att det kanske kommer igång igen.

Det skulle ärligt talat vara såååå skönt. För att stiga upp mitt på natten, koka ur flaskan och vänta tills det svalnat...nja det trodde man att man lämnat bakom sig.

Mata lite, lite mindre och hålla koll på vikten alltså.

Vi håller tummarna.

Söt är hon i alla fall. Så himla söt. Kallar henne min lilla snöboll. (Kan man kalla en katt Snö, eller är det väldigt konstigt?) Hur ska jag någonsin kunna lämna henne till någon annan, nu när jag handmatad henne?

/Iris

PS: Visste ni att de vikar tungan helt runt nappen/tutten när de suger?

Freja och mamma Juno.

Tjejen är nu 10 dagar (jo, det blev en tjej!) och började öppna ögonen igår.

Hon har blivit rund och go, växtkurvan ligger en bit över vanligt.

Vi har inte bestämt oss för ett namn ännu, förslag?

Och så blir Freja så otroligt fin också! Tack Rosie för de fina bilderna!

Hej, Rosie fodervärden här! Freja mår bra och har börjat att bli riktigt stor nu. Hon har börjat att även äta torrfoder och dricker vatten. Hon springer riktigt fort och jagar både Flox, Juno och våra fötter. Hon har en väldigt fin päls nu - fluffig och silvrig!

Här är några bilder från då hon är 6-7 veckor gammal.
         

Kan klättra upp till toppen av kattklätterställningen!

Efter de första oroliga dygnen, har nu mamman äntligen själv valt en plats att ha ungen på så vi hoppas att hon slutar flytta runt den. Ungen växer så det knakar, den har ju ingen konkurrens heller. Några dagar till, så vet vi säkert om det är en tjej eller kille...

Dag 1, så litet...men envis.

Dag 3: öronen börjar färgas lite redan faktiskt. Jag tycker det verkar silver som mamman!

Efter en mycket lång natt (känns som om jag födde ungen själv   ) har en ny liten Neva fötts!!!

Även om jag förstås hade hoppats på en blandad kull, med Sibbar och Nevor, är jag väldigt glad att allting gick bra till slut. För det var ovanligt jobbigt för Porla. Ungen föddes runt 01.00 och det tog några timmar till innan allt någorlunda lugnade sig.

Dag 65 nu, och inte ett tecken.

Så mycket för en tidig födsel...

Blir det svart, vitt eller silver?

Porla är nu påtågligt tjock.

Hon har varit väldigt rastlös idag.

Går in och ur de olika ställen som jag gjort i ordning för henne, men verkar inte riktigt godkänna någon.

Hon har även hållit sig ovanligt nära mig hela tiden.

När jag går ut småjamar hon och tittar upp, som om hon vill säga "du lämnar mig inte vad?"

Det är nu dag 63.

Vem vet, hon kanske är en av dem som är tidiga.

Spännande!

 /Iris