Detta är alltid lite svårt. Man fästar sig ju. Man skulle kanske tro att man inte saknar en unge bland 7 andra katter, men de är så olika att man faktiskt gör det! Och tre som springer efter dig och leksaken känns ändå mindre än 4.

Nu får ju Flox underbara ägare, så jag tror han kommer att trivas snart. Och skämmas bort. Ni kan ju kolla själva, han har som första av mina kattungar fått en egen facebook-sida, just nu med en live bild tror jag.

http://www.facebook.com/pages/Flox-Hellsing

Stackars Vallmo! Saknade henne när jag lekte med ungarna idag och igen när jag gav alla mat lite senare. Gick genom huset och ropade efter henne. I källaren fick jag ett hjärtskärande jamande som svar. Hon hade lyckats välta över sig en gammal tvättbalja som stod i pannrummet! En mycket glad Vallmo kom fram när jag lyfte på den.

Men om jag trodde att hon skulle slinka undan och lugna ner sig hade jag visst fel: hon sprang genast iväg och jagade efter syskonen, som om ingenting hade hänt! Hon är visst tuffare än vi trodde...  

Skulle redigera något inlägg och råkade ta bort det!

Nåja, så viktig var det kanske inte.

Den här bilden tyckte jag var rolig: Hur många katter ser du?  

Upptäckte just att en av de andra kullar Roman är pappa till har blåa ungar! Det betyder att han bär på dilution (d) genen, och att en del av våra ungar (teoretisk 25%) också gör det. Tänk vilka överraskningar man kan få ibland.

Som sagd har vi fortfarande tjejerna till salu. Jag tänkte jag skulle presentera dem en i taget, för det blir alltmer tydligt att de har helt olika personligheten.

Vi börjar med förstfödda LIlja:

Ibland tar jag fel och kallar henne för Lady. Hon verkar på något sätt lite "fin". Är lite lugnare och avvaktande, äter prydligt. Hon är också väldigt snygg tycker jag, ljus i färgerna. Jag tror att hon kan vara bra till avel och utställning, men vi får vänta några veckor kanske för att se hur hon utvecklas. Jag tror dessutom att hon tar efter sin mamma, och blir en väldig gosig knäkatt. Hon är förståss helt underbar...       

Barn som lyckas hålla sams för att ge mamma frukost på sängen, och blommor ur trädgården. Läsa tidningen sedan, medans kattungarna busar omkring sängen. Detta är väl ändå lycka!!

Våran Vallmo är lite eget, men så fint på foto!...   Sedan börjar ungarna bli så duktiga: de har faktiskt gått på lådan alldeles själva från början, Lavendel var nog den första jag såg. Sedan har de ju ätit så bra också. Fast när man får torrfoder för första gång kan det vara svårt att veta vad som nu egentligen är maten....Kanten på skålen doftar ju också mat!      

När Aurora blir nervös går hon och tvättar ungarna. Det är de inte alltid lika pigga på...   Visst verkar hon säga "inte nu, mamma"?!

...i hela sovrummet när jag kom hem från en resa igår. De är så söta! Och nu kan man väl ändå se att de har vuxit!

Eftersom Aurora fortfarande är jättemager, bestämde jag mig att det var dags för ungarna att äta riktig mat. Succé receptet för detta är att blanda mosat baby-cat foder med ersättning. Första skeden måste jag stoppa i munnen, men sedan blev de som tokiga!