Öppnar man skåpdörren nu så tittar små nyfikna ögon på dig.

Utvecklingen går väl inte så jättefort, men det kanske är för att man ser dem dagligen. Det är fortfarande svårt att fota dem, eftersom mamman är efter dem hela tiden. I vågen (de röda bilderna) är ungerna dock tysta för att de vant sig. Duntäcket tyckte dem också var helt OK imorse.   

Vi hade just satt oss för att börja äta, Aurora också, när vi hörde ett högt jamande uppifrån. Först tänkte jag att Zoe jagade Porla igen (hon giller verkligen inte att Porla löper), sedan ropade jag "det är ungarna" och rusade upp. Aurora hade hunnit före och satt och slickade nervöst kullen. Men varför slutatede inte ljudet i så fall? Då såg jag honom. Flox kröp några meter utanför boet, åt fel håll, och jamade hjärtskärande! Små börjar bli stora alltså.

På kvällen flyttade jag boet till ett säkrare ställe (än mittemot trappan...). Tur ändå Aurora valde en klädlåda; enkelt att flytta till ett annat skåp  

Tänk att bara cykla förbi sådant här på väg till och från jobbet...

...och sedan komma hem till kattungarna!   

Och de är så söta! Jag får inte mycket chans till att ta bilder i år, för Aurora är på vakt. Eftersom det stör henne så mycket vill jag inte heller göra det.

Namn:

För att fira att våren äntligen är här, har jag bestämt mig att den här kullen ska få blomnamn (även om barnen inte tycker om det). Svårast var nog killen, tur vi bara har en hane! Min vännina Anne P. fick döpa honom, för att hon på sätt och viss räddade hans liv (genom att visa mig hur man "slungar" ungar som fått vätska i lungarna vid födseln). Tack igen Anne, och jag tycker om namnet FLox! Så här är dem allihopa, 10 dagar gamla.  

Roligt att ni hittade hit Emelie och Rosie!

Jag tyckte att jag kanske borde presentera mina katter lite närmare. Zoe är vår drottning. Hon är tre år nu, full-utvecklad och kastrerad sedan förra år. Hon är en blåtabby själv och har haft två kullar med underbara färger (se hemsidan www.irinas.se). Hon kan vara lite stingslig ibland, men är otroligt loyal till min dotter och tröster alla som är ledsna.

Sedan kommer Aurora, 1 1/2 år gammal, som fick ungar förra vecka. Hon har ett mycket mildare temperament, är aldrig aggressiv och är en riktig knäkatt. För att beskydda sina ungar försöker hon gömma dem under sig! Hon är svartsköldpadda, men hennes röda färg är väldigt speciell och skiftar nästan lite till golden.

Sist, men inte minst, min egen lilla kompis Porla. Hon är knappt ett år och full av bus och lek. Just nu är skosnören absoluta favoritleksaken. Dessa släpar hon runt överallt i förhoppning att någon vill leka med henne. På kvällen hamnar de i matskålen (även om jag misstänker att Aurora kan ha en roll i detta). Hon är en variant av Sibirisk katt som man i kort kaller för Neva. Dessa katter har en mutation i färg-genen så att färgen bara bildas där kroppen är lite kallare (som bland annat birma också). Hon är sååå snygg!

Mer om ungarna senare, nu ska jag ut i det vackra vädret!

Nu är det gjort! Jag har officiellt gett mig in i bloggvärlden!

Och här har ni den direkta anledningen till denna blogg: Aurora’s underbara kull med 4 ungar!

Jag kände att den här gången ville jag berätta om ungarnas utveckling på ett annat, mer direkt sätt än vad man kan göra på en hemsida. Och så, på vår trevliga Säsk-träff med andra lokala Sibb-uppfödare, inspirerade några mig att nu äntligen sätta igång med en egen blogg. Här kan jag prata om katterna, ungarna och lite av varje som jag tycker är inspirerande i livet!