håller de små att bli. Och stackars mamman blir väldigt mager! Men snart ska de få äta riktigt mat och då kan mamman återhämta sig lite.

Nu är det också dags att tinga ungarna, när de är tre veckor gamla! Tiden går så fort.

Upptäckte just att jag missade Emmie's kommentar förra vecka.

För alla er som vill tinga en unge eller vill mer information så kan ni hitta det på hemsidan: www.irinas.se , skriv ett mail irva32@hotmail.com

Vilken rolig överraskning jag fick idag!

Vår vackra Livia, från Zoe's andra kull, var på utställningen!

Det var kul att se att hon mådde så bra, och att ägarna var så nöjda. Som en typisk SIB följer Livia dottern överallt i huset, visar empati, öppnar dörrar och vill bli lekt med. Hon fick sitt cert idag, och var till och med bäst i sin klass (2 katter i och för sig, men ändå...)! Vi är så stolta över vår tjej.

Jag hade förståss ingen kamera, men tog en liten bild med telefonen:   Hon är så söt!!

Ska på utställning idag, utan en katt...

Det är Spinneriets årliga utställning, den här gången i Ale sporthall, Bohus.

Ska bli roligt att kunna lyssna på domarna någon gång utan att tänka på när den egna katten ska fram, och att i lugn och ro kunna gå runt och titta på de andra raserna!

Jättekul också att se Sphinx-kullen av min kompis Anne P., som hon ställer ut. Tänk att man kan ändra sig så om någonting. En Sphinx (nakenkatt) var då aldrig något jag kunde tänka mig för något år sedan, men när man väl lärt känna dem och tittar på de regelbundet.. ja, då föll i alla fall jag pladask  (kolla in kullen på www.macis.se/megastorm )

Öppnar man skåpdörren nu så tittar små nyfikna ögon på dig.

Utvecklingen går väl inte så jättefort, men det kanske är för att man ser dem dagligen. Det är fortfarande svårt att fota dem, eftersom mamman är efter dem hela tiden. I vågen (de röda bilderna) är ungerna dock tysta för att de vant sig. Duntäcket tyckte dem också var helt OK imorse.   

Vi hade just satt oss för att börja äta, Aurora också, när vi hörde ett högt jamande uppifrån. Först tänkte jag att Zoe jagade Porla igen (hon giller verkligen inte att Porla löper), sedan ropade jag "det är ungarna" och rusade upp. Aurora hade hunnit före och satt och slickade nervöst kullen. Men varför slutatede inte ljudet i så fall? Då såg jag honom. Flox kröp några meter utanför boet, åt fel håll, och jamade hjärtskärande! Små börjar bli stora alltså.

På kvällen flyttade jag boet till ett säkrare ställe (än mittemot trappan...). Tur ändå Aurora valde en klädlåda; enkelt att flytta till ett annat skåp  

Tänk att bara cykla förbi sådant här på väg till och från jobbet...

...och sedan komma hem till kattungarna!   

Och de är så söta! Jag får inte mycket chans till att ta bilder i år, för Aurora är på vakt. Eftersom det stör henne så mycket vill jag inte heller göra det.

Namn:

För att fira att våren äntligen är här, har jag bestämt mig att den här kullen ska få blomnamn (även om barnen inte tycker om det). Svårast var nog killen, tur vi bara har en hane! Min vännina Anne P. fick döpa honom, för att hon på sätt och viss räddade hans liv (genom att visa mig hur man "slungar" ungar som fått vätska i lungarna vid födseln). Tack igen Anne, och jag tycker om namnet FLox! Så här är dem allihopa, 10 dagar gamla.  

Roligt att ni hittade hit Emelie och Rosie!

Jag tyckte att jag kanske borde presentera mina katter lite närmare. Zoe är vår drottning. Hon är tre år nu, full-utvecklad och kastrerad sedan förra år. Hon är en blåtabby själv och har haft två kullar med underbara färger (se hemsidan www.irinas.se). Hon kan vara lite stingslig ibland, men är otroligt loyal till min dotter och tröster alla som är ledsna.

Sedan kommer Aurora, 1 1/2 år gammal, som fick ungar förra vecka. Hon har ett mycket mildare temperament, är aldrig aggressiv och är en riktig knäkatt. För att beskydda sina ungar försöker hon gömma dem under sig! Hon är svartsköldpadda, men hennes röda färg är väldigt speciell och skiftar nästan lite till golden.

Sist, men inte minst, min egen lilla kompis Porla. Hon är knappt ett år och full av bus och lek. Just nu är skosnören absoluta favoritleksaken. Dessa släpar hon runt överallt i förhoppning att någon vill leka med henne. På kvällen hamnar de i matskålen (även om jag misstänker att Aurora kan ha en roll i detta). Hon är en variant av Sibirisk katt som man i kort kaller för Neva. Dessa katter har en mutation i färg-genen så att färgen bara bildas där kroppen är lite kallare (som bland annat birma också). Hon är sååå snygg!

Mer om ungarna senare, nu ska jag ut i det vackra vädret!